Upp

 

 Upp

Filsystem

Varning!

Vid formatering förstörs allt befintligt innehåll på disken. Ta en kopia av disken innan.

Formatering

Innan en hårddisk kan användas måste den formateras. Formatering består av tre steg, lågformatering, partitionering och högnivåformatering.

En vanlig användare berörs egentligen inte av dessa tre steg. Datorns hårddisk är formaterad och klar när han köper sin dator. Formaterar man om hårddisken brukar man endast göra en högnivåformatering.

Det första steget, lågnivåformateringen, innebär att man skapar diskens fysiska struktur med cylindrar och sektorer. En hårddisk är normalt sett alltid lågnivåformaterad vid inköpet och man ska inte försöka sig på att göra om detta.

Det andra steget partitionering är däremot något som man bör kunna göra. Vid partitioneringen delas hårddisken in i logiska bitar vilka kommer att utgöra diskens enheter. Partitioneringen utförs i DOS-baserade operativsystem som DOS och Windows 95/98 med hjälp av programmet FDISK.

I programmet skapar man en primär DOS-partition dvs. en partition från vilken datorn kan starta. Övriga partitioner kallas utökade partitioner. Dessa kan delas in i olika stora delar där var och en tilldelas en logisk enhet, bokstavsbeteckning.

Varning!

Vid partitionering förstörs allt befintligt innehåll på disken. Ta en kopia av disken innan.

När man formaterar en disk ska man även välja filsystem. Detta måste göras om man använder Windows NT 4, Windows 2000 eller XP. Med filsystem menas med vilken teknik filerna lagras.

I Windows NT 4/2000/XP kan skivan partitioneras i Diskhanteraren.

Det tredje steget är högnivåformateringen dvs. det som i DOS utförs med kommandot FORMAT. I Windows 95/98 går det naturligtvis även att formatera via Utforskaren.

Filsystem

För persondatorer av Pc-typ. är det i första hand filsystemet FAT som är aktuellt. Detta

används av operativsystemen DOS, Windows 95/98 men även av Windows NT 4, Windows 2000 och XP. I andra hand gäller filsystemet NTFS men enbart för Windows NT 4, Windows 2000 och XP.

 FAT

Har man två diskar så hamnar de primära partitionerna först och de utökade sist.

Ex:

Disk 1-primär (C:) Disk 2-primär (D:) Disk 1-utökad (E:) Disk 2-utökad (F:).

Sätter man i en extra disk så bör man alltså göra en utökad partition på den så att inte

enheterna på den första flyttas om.

FAT, File Allocation Table, är en tabell med länkar som innehåller information om var datablocken finns som utgör filerna. Blocken organiseras i kluster normalt värde är 4 sektorer om vardera 512 bytes. Ett sådant kluster blir därför 2048 bytes. Vid större diskar används större klusterstorlekar vilket innebär att om man har flera små filer blir spillet större. Filer och kataloger på en FAT-partition kan inte skyddas lokalt men väl på en nätdisk. Fördelen med FAT-partitioner är att de har mindre spillutrymme än NTFS så länge klustren är små, de är därför effektivare på mindre diskar (<400 MB).

Klusterstorlekar för VFAT diskar

Disk                     Klusterstorlek

0-32 MB                512 bytes

256-511 MB           8 KB

2048-4095 MB       64 KB

En FAT-disk organiseras enligt nedanstående figur. Ytterst ligger BIOS-informationen för start av datorn, därefter FAT och en kopia av FAT. Rotkatalogen följer därpå och sist själva filerna. Rotkatalogen har ett fast begränsat utrymme vilket medför att det är ett begränsat antal filer som kan placeras där.

Hur många behandlas längre fram.

I FAT är lagringen uppdelad i en katalogdel som innehåller namn på filerna med attribut, filstorlek, senaste förändringsdatum, var den första delen av filen finns samt själva FAT-tabellen med uppgifter om vilka block som hör ihop.

När filerna tas bort och skapas på nytt blir FAT fragmenterat.

Versioner av FAT

Filsystemet FAT finns i olika versioner eller varianter.

Det ursprungliga FAT begränsade filnamnet till 8.3-tecken dvs. filnamnet kunde vara högst 8 tecken med ett tillaggsnamn på 3 tecken. Detta filsystem har en maximal volym- och filstorlek på 2 GB. I rotkatalogen kan man lagra högst 512 filer och i andra kataloger högst 65 535 filer.

Det FAT-filsystem som Windows NT 4 använder kallas ibland VFAT. Windows 95 och Windows NT 3.51 använder även detta.

VFAT stöder långa filnamn men är bakåtkompatibelt med det ursprungliga FAT vilket innebär att även 8.3-filnamn lagras tillsammans med de långa filnamnen.

För VFAT gäller att den största partitionen får vara 4 GB och antalet filer i rotkatalogen fortfarande 512 st. Däremot kan antalet filer i andra kataloger vara obegränsat. När man använder VFAT ska man inte använda hjälpmedel som Scandisk och liknande av äldre ursprung. De försöker göra om alla filnamn till 8.3-format.

FAT32 kom med Windows 95 OSR2. Detta filsystem är effektivare än VFAT, man kan bl.a. använda mindre klusterstorlekar vilket gör filsystemet effektivare. FAT32 kan ha partitions och filstorlekar på upp till 4 TB. Det finns inga begränsningar i rotkatalog eller i andra kataloger. Windows 98 använder FAT32. Windows NT 4 kan inte komma åt FAT32-partitioner,

Windows 2000 och XP läser FAT32 - däremot kan Windows 98 läsa FAT-partitioner skapade av Windows NT 4. Samma sak gäller diskar. partitioner skapade i Windows 95 OSR2.

 NTFS

NTFS är ett filsystem som normalt används för Windows NT 4, Windows 2000 och XP.

Informationen om själva filerna, namn, storlek, data, rättigheter mm är en del av själva filen.

En NTFS disk har en Master File Table, MFT, vilken innehåller information om filerna på volymen.

MFT:s första post är en beskrivning av MFT-filen själv. Den andra posten är en kopia av den första. Den tredje posten är en loggfilspost som används för återställning av volymen om något gått snett.

Om en fil eller mapp är tillräckligt liten, < 1500 bytes, placeras den helt i MFT-tabellen. är filen större används även lagring utanför MFT-tabellen. I sådana fall lagras en pekare i MFT tabellen.

Den minsta rekommendera de partitionsstorleken för NTFS är 50 MB på grund av allt som ingår bl.a. MFT.

Ex på klusterstorlekar i NTFS

<=512 MB             512B

2049-4096 MB      4 KB

>32 768 MB          64 KB

På detta sätt blir åtkomsten av en liten fil mycket snabb. Endast en läsning krävs. På en FAT- disk måste flera diskaccesser göras även för en liten fil.

På grund av ovanstående teknik med MTF-tabellen kan inte en 1,44 MB diskett användas för lagring om den är NTFS-formaterad. Den rymmer inte själva tabellen.

En Windows NTFS-baserad dator kan ha rättigheter på såväl filer som mappar även lokalt. Man kan även ha rättigheter på en utdelad mapp/fil.

En NTFS-partition eller fil kan teoretiskt vara 16 EB stora. Idag fungerande värden är partitionsstorlek på 2 TB och filstorlekar på 4 till 64 GB.

NTFS stöder även

- Filkomprimering

- Transaktionshanterad återstallning vid fel. Alla fil- och kataloguppdateringar loggas och kan användas för återställning.

- NTFS reallokerar (byter plats) på information som lagras på felaktiga sektorer. De felaktiga sektorerna markeras som felaktiga.

- MacIntosh-filer.

- POSIX, en UNIX-variant.

Fördelar med NTFS

- Återstallning efter fel är inbyggt i NTFS. Speciell programvara krävs inte.

- Säkerhet genom rättigheter på fil- och mappnivå även lokalt.

- Varje användare bar en egen papperskorg, säkerhetsaspekt.

- Fragmenteringen har kraftigt reducerats jämfört med FAT. NTFS tar till så stor plats från början, att även kraftiga förändringar får plats i det ursprungliga utrymmet.

 

Copyright © 2007 Jokkmokk.net

Web Stats